ERNST Otto Theodor Westerlund

ERNST Otto Theodor Westerlund

Man 1839 - 1924  (84 år)    Har fler än 100 anor och fler än 100 ättlingar i detta släktträd.


Personlig information    |    Media    |    Alla    |    PDF

  • Namn ERNST Otto Theodor Westerlund 
    Född 22 Okt 1839  Prästgården, Öregrund (C) Hitta alla personer med händelser på denna plats 
    Döpt 27 Okt 1839  Öregrund (C,AB) Hitta alla personer med händelser på denna plats 
    • Döpt av fadern
    Kön Man 
    Deltar i Carl Fredrik Arosenius, f 1916, dop 24 Sep 1916  Enköping (C) Hitta alla personer med händelser på denna plats 
    Död 28 Jan 1924  Kyrkog 29 o 31, Enköping (C) Hitta alla personer med händelser på denna plats 
    • Åderförkalkning
    Ålder 84 år 
    Begravd 3 Feb 1924  Enköping, Vårfrukyrkogården, nr. 49 (kista, nr 6 i graven Hitta alla personer med händelser på denna plats 
    • Jordfäst av ärkebiskoppen Nathan Söderblom
    Noteringar 
    • Enköpingsdoktorn Ernst Westerlund (22/10 1839 – 28/1 1924)
    • Ernst Otto Theodor Westerlund föddes i Öregrund. Han var son till kyrkoherde Pehr Westerlund och hans maka Johanna, född Sundeman. Ernst var nummer fyra i en syskonskara på fem.
      Nio år gammal började Ernst sina studier vid Katedralskolan i Uppsala. Han bodde i skolhushåll i staden tillsammans med en äldre bror. Kyrkoherde Westerlund avled i juni 1854 efter att våren samma år ha försatts i konkurs. Det blev Ernst ansvar att, förutom att finansiera sina studier, ta hand om modern. De äldre bröderna hade redan avlidit genom olycksfall eller sjukdom. Ernst fick blott 16-årig kondition på godset Halmbyboda i Funbo socken utanför Uppsala, det vill säga han blev informator för de yngre barnen Floderus.
      Ernst Westerlund avlade sin studentexamen 1858. Han studerade därefter medicin vid Uppsala universitet och avlade medicine kandidatexamen år 1863 och medicine licentiatexamen 1867. Under studietiden hade han särskilt intresserat sig för gynekologi och kirurgi. År 1864 deltog Ernst Westerlund som frivillig underläkare i dansk-tyska kriget. Han blev tillfångatagen och satt fängslad på ön Als, men frisläpptes efter tre dagar mot hedersord. Intresset för det militära vidmakthöll han under hela livet och blev bland annat bataljonsläkare och fördelningsläkare.
      På våren år 1867 hade dåvarande stadsläkaren i Enköping avlidit. Staden, som då hade cirka 1 500 invånare, sökte en vikarie. Den nyexaminerade läkaren Ernst Westerlund sökte och fick vikariatsplatsen. När staden i början av 1868 vid allmän rådstuga skulle tillsätta en ordinarie läkare fick Ernst Westerlund flest röster och därmed tjänsten. Han kunde då, efter åtta års förlovning, gifta sig med Nina Floderus. Hon var en av döttrarna på Halmbyboda och Ernsts käresta sedan informatorstiden.
      Till en början hade doktor Westerlund bara patienter från Enköping med omgivningar. Men snart blev det känt att han var en doktor med en förmåga utöver det vanliga. Det sägs att det var en lyckad gynekologisk operation som tidigt var en anledning till hans ryktbarhet.
      Men det var som nervläkare Westerlund nådde sin största berömmelse. Han lyckades bota många patienter som inga andra läkare hade kunnat bota. Sjukdomen ”på modet” var neurasteni, även kallad funktionella neuroser, vad vi idag skulle kalla psykiska sjukdomar. Ernst Westerlund tog dessa patienter på allvar. Han insåg att det handlade om verkliga sjukdomar och inte om inbillningar. Han avfärdade inte patienterna som inbillningssjuka, som många andra läkare gjorde, utan tog deras lidanden på allvar. Han förstod hur kropp och själ hänger ihop.
      Sedan ryktet om hans lyckade behandlingar hade börjat spridas, som ringar på vatten, sökte sig allt fler människor till Enköping för att få hjälp hos ”underdoktorn”. Patienter kom från hela Sverige, från Finland, Norge, Danmark, Ryssland, ja från fler länder i Västeuropa och till och med lär en patient ha kommit från Sydafrika.
      Ernst Westerlund ansågs allmänt som en god diagnostiker. Efter noggrann undersökning och några korta frågor till patienten var han på det klara med sjukdomens art och vilken behandling som behövdes. Hans metod var regimterapi; han gav varje patient en regim att leva efter. Westerlund hade förmågan att individualisera regimerna så att patienterna upplevde att han verkligen förstod just deras sjukdom, att han gav dem den behandling just de behövde.
      Behandlingarna började ofta med att patienten fick ligga till sängs en tid, ofta också med en gödkur eller en avmagringskur. Varje regim var sedan mycket detaljerad: ”Vi går upp klockan 7. Vi äter ett franskbröd och en kopp te till frukost. Därefter vilar vi till klockan 9. Vi går sedan en promenad på åsen…”
      Ernst Westerlund tilltalade länge sina patienter med ”vi”, på äldre dar med ”hon” eller ”han”. Med vi-tilltalet upplevde patienterna starkt just doktorns delaktighet i deras sjukdom. Han betonade också vikten av att patienten själv deltog i läkeprocessen. Med sin personlighet lyckades han uppamma patientens vilja att bli frisk. Ett av hans valspråk var: ”Vi blir bra, vi är bättre redan nu!”
      Kännetecknande för Westerlund var också att han krävde lydnad av sina patienter. De som inte ville lyda hans ordinationer fick respass, det vill säga de fick åka hem igen.
      Westerlund skrev inga journaler utan gjorde bara små anteckningar i almanackor och anteckningsböcker. Det mesta av informationen om sina patienter och ordinationer höll han dock i huvudet.
      Från 1876 hade Ernst Westerlund sin bostad och läkarmottagning i huset på Kyrkogatan, nuvarande adress Kyrkogatan 29.
      År 1886 hade antalet privatpatienter blivit så stort att han tvingades avsäga sig stadsläkartjänsten. Han efterträddes av sin svåger Thore Floderus, bror till hustrun Nina. Därmed kunde han ägna all sin tid åt sina privatpatienter och den ibland mycket tidskrävande behandling de behövde. Icke sällan blev doktorns besked till de långväga patienterna: ”Vi får stanna!”
      Det betydde att patienterna antingen inkvarterades på Stadshotellet (invigt 1879) eller på något av de större eller mindre sjukhem som inrättades hos stadens borgare och på några större gods utanför staden. På 1890-talet inkvarterades samtidigt cirka 300 patienter, att jämföra med stadens folkmängd som då var cirka 3 500 personer.
      Ernst Westerlund kallas med rätta ”arbetsterapins fader”. ”Att hvila är att göra något annat” var ett av hans valspråk. Ett av hans sätt att få patienterna att återvinna hälsa var nämligen att sätta dem i arbete, gärna med något de avskydde eller aldrig gjort förut: ”Vi får arbeta, och inte bara det, vid SKA arbeta!”
      Grevinnan fick skicka hem sin kammarjungfru och sköta kamning och påklädning själv. Kanske ordinerades hon dessutom att diska på Stadshotellet. Den dödfruktande mannen fick arbeta hos en snickare och snickra på likkistor.
      Ernst Westerlund inrättade en vävstuga på Kungsgatan. Dit skickades både män och kvinnor att väva, som en del i behandlingen.
      Kanske var det ändå så att doktorn själv var den viktigaste beståndsdelen i behandlingen, ”Medicinen doktor Westerlund”.
      Westerlund ansågs av kollegor till en början vara icke vetenskaplig, ja han kallades till och med charlatan. Så småningom vann hans metoder dock den svenska läkarkårens erkännande. Han utsågs till medicine hedersdoktor i Lund år 1901. Ingen annan svensk läkare hade dittills haft så stor praktik som Westerlund.
      Enköpingsdoktorn var också känd för sin stora arbetskapacitet, sina långa arbetsdagar. Han tog först emot patienter i sin mottagning på Kyrkogatan under morgonen. Fram på förmiddagen for han ut till patienter på sjukhuset och på ett antal sjukhem. Efter middag i bostaden öppnade han åter mottagningen, som följdes av en ny rundtur till några sjukhem. Arbetsdagen avslutade han med att sköta sin stora korrespondens. Han höll regelbunden kontakt med ett stort antal patienter och gav dem goda råd för hur de skulle lindra enklare krämpor eller vidmakthålla uppnådd hälsa.
      Ernst Westerlund hade vid studieresor i mellaneuropa på 1870-talet studerat sjukhem och sanatorier förlagda på hög höjd. När järnvägen till Trondheim blev klar 1882 började Westerlund rekommendera sina patienter till luftbehandlingar i Storlien. I början av juni varje år reste han själv dit, ofta åtföljd av ett antal patienter. Då var ”säsongen” i Enköping slut och den började inte igen förrän i september.
      På plats i Storlien tog Westerlund emot mängder av nya patienter från både Sverige och Norge. Efter en månad i Jämtland återvände han till Uppland och till Halmbyboda, godset som han redan i mitten på 1870-talet löste ut från hustruns övriga släkt. Där idkade han lantbruk och tillät sig lite vila. Bara varannan dag åkte han in till hotell Svea i Uppsala och tog emot patienter.
      Nästan varje sommar åkte han också några dagar till sin födelsestad Öregrund, dels för att ta emot patienter, men senare också för att själv få behandlingar i form av gyttjebad. Under augusti ägnade han sig åt sitt åtagande som militärläkare.
      Till Ernst Westerlunds 60-årsdag, den 22 oktober 1899, lät Enköpings stad slå en medalj: ”Till människovännen Ernst Westerlund”.
      Hedersdoktoratet i Lund 1901 följdes 1920 av en hedersbetygelse från hans eget universitet; Westerlund utsågs till teologie hedersdoktor vid Uppsala Universitet.
      Först efter fyllda 70 år tillät sig Ernst Westerlund att slå ner på arbetstempot. Men han fortsatte sin arbete in i det sista. Den 28 januari 1924 tog så hans nästan 57 år långa läkargärning i Enköping slut.
      Den 3 februari, en mycket blåsig och kall dag, jordfästes doktor Westerlund av ärkebiskop Nathan Söderblom i Vårfrukyrkan. När kistan fördes från hemmet till kyrkan var Kyrkogatan kantad av stora människomassor. Järnvägsvagnar med mängder av blommor hade anlänt till Enköping.
      Ernst och Nina Westerlund (född 1839, död 1922) fick tre döttrar, Mathilda född 1868, Dorothea född 1878 samt en dotter, född 1870, som levde endast några månader.
      Mathilda, ”Pinda”, gifte sig med en patient, den norske skriftställaren Marius Selmer, och flyttade med honom till Norge. De fick en son, Ernst Westerlund Selmer. Ättlingar till makarna Selmer finns i Norge och i Sverige.
      Dorothea, kallad ”Dora” eller ”Dollan”, gifte sig med en annan patient, Leo Tolstoy d y, son till författaren med samma namn. Efter bröllopet 1896 flyttade Dora med maken till Ryssland. De fick tio barn, varav åtta levde till vuxen ålder. I samband med ryska revolutionen 1917 flyttade Dora med familjen till Sverige och Halmbyboda. Den vittförgrenade släkten Tolstoy finns i Sverige men också i flera länder i Europa.
    • Bysten av Ernst Westerlund restes i Skolparken år 1930. Tanken var från början en skulptur i helfigur, men de insamlade medlen räckte inte till mer. Bysten är skulpterad av norska konstnärinnan Ida Thoresen.
    • Ernst Westerlund sålde själv sitt hus på Kyrkogatan 29 till Enköpings stad år 1922. Det ägs fortfarande av Enköpings kommun. Bottenvåningen rymmer ett museum över Doktor Westerlund, uppbyggt av Westerlundsällskapet som bildades 1984 på initiativ av Hasse Eson. Övervåningen i huset är Enköpings kommuns representationsvåning.
    • Westerlundsblomman känner många människor till utan att för den skulle veta varifrån den fått sitt namn. Blomman är av pelargonsläkt och heter rosengeranium. Ernst Westerlund rekommenderade sina patienter att ha blomman i till exempel sovrummet eftersom den sprider en uppfriskande doft när man vidrör dess blad.
    • Kanske är det genom ett anekdoterna som Ernst Westerlunds minne starkast lever kvar i Enköping.
      Bland det otal anekdoter som finns kan nämnas kvinnan som fick ordinationen att skura trappor för att vänja sig vid såpa, mannen som av doktorn fick veta att han skulle köpa ett nummer större krage som bot mot huvudvärken och den stackare som genast fick hälsan tillbaka då doktorn lovade att låna honom en summa pengar.
    • Kerstin Maurd
    • http://www.westerlundsallskapet.se/index.html
    • Ernst Westerlund i det dansk-tyska kriget 1864
    • Introduktion
      Ernst Westerlund (1839-1924) var under sin levnadstid Sveriges mest anlitade läkare. Ur patientsynpunkt kan han möjligen också Sveriges mest internationellt kände läkare genom tiderna. Han blev framför allt berömd för att behandla neurasteni, en diagnos som kan liknas vid nutidens utmattningssyndrom . Människor från hela landet, och även från utlandet, sökte vård hos ”mirakeldoktorn” i Enköping. De flesta från en privilegierad överklass, men det finns även många exempel på hur Westerlund behandlade mindre bemedlade. I dessa fall betalade han också deras uppehälle i Enköping. Westerlund ordinerade ofta kroppsligt arbete för att ge mening och hälsa för den sjuke. Detta får betraktas som mycket modernt då det skulle dröja nästan hundra år innan svensk sjukvård införde fysisk aktivitet på recept. Med en osviklig förmåga lyckades han väcka patientens vilja till tillfrisknande. Westerlunds egen arbetsförmåga var mycket omtalad. Hans klinik omfattade 300 inneliggande. Utöver detta kom ca 60 patienter per dag till hans mottagning, där ungefär en tredjedel var nybesök. Lika imponerande var hans minne. Utan att hålla journaler lär han ha kommit ihåg alla patienters individuella kurer. Bland sina samtida läkare var Westerlund delvis en omstridd person p.g.a. sina okonventionella metoder. Han fick dock ett stort erkännande från den akademiska världen i och med att han blev utnämnd till hedersdoktor vid Lunds universitet 1900.
      Det blir därmed intressant att fråga sig vilka händelser som ledde till denna framgångssaga. Kan något av doktor Westerlunds storhet anas i hans uppväxt eller studietid? En händelse som har lyfts fram som betydelsefull är hans deltagande som frivillig läkare i det dansk-tyska kriget 1864. Endast 25 år gammal lämnade han för en tid studentlivet i Uppsala för att utsätta sig för den risk ett krigsdeltagande innebär. Vilka motiv fanns för detta? Vad gjorde han under kriget? Hur kom upplevelserna från kriget att påverka hans karriär? Att analysera dessa frågor kan möjligen skapa större förståelse för både Westerlunds ungdom och hans tid som ”mirakeldoktor”.
      Ett problem med all Westerlundsforskning är avsaknaden av källmaterial. Westerlund lämnade efter sig anmärkningsvärt få skrivna dokument. Den främsta källan till Ernst Westerlunds liv är boken ”Enköpingsdoktorn” av Stina Palmborg. Tyvärr är detta verk ett lite väl onyanserat hyllningsporträtt och saknar kontrollerbara källhänvisningar. I nutid har den mest utförliga kartläggningen av Westerlund liv gjorts av Gregor Katz, som bland annat studerat brev från patienter.
    • Schleswig-Holstein och treårskriget
      I norra delen av dagens Tyskland ligger förbundsstaten Schlesvig-Holstein. Två gånger under 1800-talets andra hälft kom oenighet om dessa områden att leda till konflikt, de två dansk-tyska krigen. Det första 1848-51 och det andra 1864. Konfliktens ursprung är komplicerad. Englands premiärminister under 1860-talet, Lord Palmerstone, lär ha yttrat att endast tre personer egentligen förstod den Schlesvig-Holsteinska frågan. Av dessa hade en dött, den andre blivit sinnesjuk och den tredje, Palmerstone själv, glömt allting. En orsak till denna komplexitet är att områdena historiskt har varit autonoma hertigdömen. Vid 1700-talets slut kom den Danske kungen i besittning av hela Sydjylland, Schleswig-Holstein, men då endast som hertig. Holstein var tyskspråkigt och i Schleswig taldes huvudsakligen danska, men ett tyskt befolkningselement i de södra delarna blev alltmer betydelsefullt. Under 1800-talet uppstod spänningar när danskspråkiga grupper ville att området skulle ingå i det egentliga Danmark. Samtidigt önskade de tyskspråkiga lämna Danmark och ansluta sig till det förbund av tyska stater som höll på att bildas. Spänningarna kulminerade i ett protyskt uppror 1848 i Holstein. Inbördeskrig utbröt mellan Danmark och protyska grupper i Schleswig-Holstein som stöddes av Preussen och en federal tysk armé. Med vapenvilor inräknat kom det första dansk-tyska kriget att vara i tre år. Sveriges kung Oscar I åtog sig att stödja grannlandet militärt om tyskarna gjorde intrång i det egentliga Danmark. Detta skedde dock aldrig. Istället blev de 15 000 svenska soldater som legat i vänteläge i Skåne och på Fyn hemskickade utan att ha deltagit i strid. Däremot anmälde sig c:a 250 svenskar som stridande frivilliga för Danmark. 1851 slöts fred, men med oförändrade positioner och Schleswig-Holstein ingick fortfarande inte i kungariket Danmark.
    • Kriget 1864
      Efter ett drygt decennium ökade spänningen igen. 1863 lät den danska regeringen meddela att Schleswig skulle införlivas i det egentliga Danmark. Vid makten i Preussen satt vid denna tid Otto von Bismarck, som hade som mål att ena Tyskland under Preussen. Svaret lät sig inte väntas och julafton1863 marscherade preussiska trupper in i Holstein som övergavs utan strid. Den danska armén kunde vid denna tid mobilisera 44 000 man. Det rådde stor brist på officerare och många befäl fick leda större trupper än deras rang tillät. Vidare var de danska försvarslinjerna ej förberedda och dess vapen omoderna. Detta kontrasterades av Preussen som hade en modern armé på 60 000 man med god tillgång på befäl. Den var dessutom utrustade med moderna bakladdade gevär och räfflade bakladdade kanoner. Kriget varade ungefär ett halvår och orsakade ca 5500 danska soldaters död, de motsvarande siffrorna för den tyska armén var 2000. Efter ungefär ett halvår tecknades fredstraktaten och Danmark fick därmed ge upp 2/5 av sitt territorium.
    • Idéströmningar: Skandinavismen, Aftonbladet och Skarpskytterörelsen
      Även om Karl XV under dryckeslag lovat den danske kungen Fredrik VII militärt stöd om dess gränser skulle hotas, uteblev hjälp från den Svenska staten. Karl XV hade inte stöd för sina idéer hos regeringen och den svenska militärmakten var dessutom i mycket dåligt skick. Däremot deltog ungefär 450 svenskar deltog som frivilliga. Orsaken till detta höga antal står delvis att finna i den skandinavistiska ideologin. Under 1800-talet utvecklades och förverkligades på många håll i Europa idén om att likheter i språk och kultur borde utgöra statens fundament, nationalismen. I norden skapade detta problem, då de nordiska ländernas språk inte skilde sig mer än andra språks dialekter. En möjlig lösning var bildandet av en enad nordisk stat, den s.k. skandinavismen. Målbilden var en stark stat som kunde stå emot både Ryssland och Tyskland. Inledningsvis var det främst en studentrörelse men fick sedan även med sig liberaler och både Oscar I och Karl XV uttryckte skandinavistiska böjelser. Den mest högljudda skandinavismen hördes på de nordiska studentmötena, vilket det hölls ett flertal mellan 1840 och 1869, där tusentals studenter träffades och lovade varandra sitt stöd om hot utifrån skulle uppstå. Aftonbladet var öppet skandinavistisk och framställde Danmarks kamp som en angelägenhet för hela norden. Tidningen rapporterade fortlöpande om striderna och de politiska turerna. Berättelserna kryddades också av korrespondenters upplevelser på plats och brev från svenska frivilliga. Aftonbladet arrangerade också insamlingar för sådana som önskade åka som frivillig, men inte hade råd. För den tidningsläsande var möjligheten att åka som frivillig alltså mycket välkänd.Aftonbladets insamling togs senare över av skarpskytterörelsen som förtjänar en närmare presentation. Rörelsen uppstod ur en känsla av Sveriges oförmåga till försvar och hade flera kända förespråkare, bl.a. Viktor Rydberg. Den första Skarpskytteföreningen bildades 1860 och fyra år senare fanns 239 föreningar och 33 500 medlemmar spridda över landet. Man träffades för att träna vapenbruk och arrangerade skyttetävlingar. Umgänget kretsade också kring baler och mässingsorkestrar. Senare fick rörelsen också ett visst ekonomiskt stöd från regeringen i utbyte att vara delaktig i försvaret av över ett visst geografiskt område.
    • Medicinen 1864
      Innan 1800-talet var snabbheten den ojämförligt viktigaste egenskapen hos en kirurg. Dels för att förkorta plågan för patienten, dels för att själv stå ut med de hjärtskärande skriken. Prognosen var också mycket dålig för många ingrepp då följden ofta blev svåra infektioner, den närapå obligatoriska sårfebern. Två upptäcker kom att revolutionera kirurgins sätt att arbeta. Det första var smärtlindringen. 1846 publicerade tandläkaren Wiliam Morton sina erfarenheter av etergas i samband med ett tandkirurgiskt ingrepp. Ett år senare lade skotten James Simpson fram sina resultat av användandet av kloroform i samband med förlossning. Den moderna smärtlindringen ökade möjligheten till mer noggranna ingrepp, och ändrade därmed förutsättningarna fullständigt. Lika revolutionerande var den ungerska underläkaren Ignaz Philipp Semmelwiess upptäckt. På sjukhuset i Wien där han arbetade noterade han att förlossningsavdelningen som sköttes av medicinstudenter hade mycket högre dödlighet än den som sköttes av sköterskor. Detta satte han i samband med att medicinstudenterna ofta kom direkt från obduktion. Han antog då att det måste finnas något som kan spridas med händerna och orsaka feber. Semmelweiss kallade detta likämne, och åtgärdade det med bättre handhygien.
    • Westerlund före kriget
      Ernst Otto Theodor Westerlund föddes 22 oktober 1839 i Öregrund, ett kustsamhälle tio mil nordöst om Uppsala. Hans far var kyrkoherde och påtagligt sträng även för sin tid. Det berättas t.ex. att sönerna alltid fick stå och äta medan systern och föräldrarna satt till bords. Westerlund drabbades av stor olycka under sin barndom då hans syster och tre bröder samt fader dog under bara några års tid. Westerlund avlade studentexamen i Uppsala den 18 maj 1858 och började sedan studera vid medicinska fakulteten. Familjens ekonomiska situation var kärv efter faderns bortgång. Westerlund hade därmed inte bara försörjningsansvar för sig själv, utan även sin mor. Han arbetade därför som informator, d.v.s. privatlärare för ungdomar. Anställd som sådan hos familjen Floderus träffade han sin blivande hustru Nina Floderus. Efter de nya statuterna 1852 avskaffades den teologiska examen inför medicinstudierna. Istället inleddes läkarstudierna med en mediko-filosofisk examen om 8 betyg som skulle avläggas inför filosofiska fakulteten. Detta tog Westerlund drygt två år. Därpå började de egentliga medicinska studierna med en praktisk examen, medicine kandidat vilket tog 3 år. Han lär ha varit mycket strikt, arbetsam och disciplinerad. Detta bekräftas också av hans studiekamrater som lär ha sagt: ”något lärdomsljus är han inte, men han är flitig som få”. Vid denna tid fanns ungefär hundra studenter vid den medicinska fakulteten i Uppsala. Den teoretiska medicinska undervisningen kan inte varit särskilt medryckande. De flesta professor höll föreläsning genom att entonigt läsa högt ur färdigskrivna manuskript. Desto gladare var studentlivet. Nationerna, studenternas sociala föreningar inledde vid 1830 talet sin hundraåriga storhetstid. Seklets mitt var också studentsångens absoluta höjdpunkt, 1853 bildades manskören Orphei drängar. Till vilken del Westerlund deltog i nöjeslivet kan man endast spekulera i. Ekonomin kan ha hindrat honom från festande men levnadskostnaderna var inte heller särskilt höga. Ett vedeldat studentrum där dessutom städning ingick gick att få för en billig penning, liksom en middagsportion från en närbeläget spiskvarter. Westerlund finns inte nedtecknad som deltagare på något av de nordiska studentmötena. Han deltog i alla fall i Uppsala studenters skarpskytteförening, en krets där skandinavistiska sympatier var starka. Han lär dock inte varit någon vidare skarp skytt själv. I en tävling med 20 deltagare kom han då 18 plats.
    • Westerlund på väg till kriget
      Westerlunds engagemang i skarpskytterörelsen tyder alltså på att han hade skandinavistiska sympatier. Palmborg skriver också i sin biografi att beslutet att åka till kriget skedde i ”skandinavismens hänförelse” Westerlund tycks också vid denna tid ha varit en politisk aktivist. När representationsreformen debatterades for hans till Stockholm och fyllde fickorna med sten. Lyckligtvis fick han aldrig användning för stenarna som möjligen skulle ha slungats emot reformens motståndare. Beckman hävdar att det var medicinprofessor Glas som inspirerade Westerlund och hans vän Ivar Svensson till att åka till kriget. De två vännerna bör också ha påverkats av att deras kurskamrat Anselm Werner skrivit in sig i den danska armén tio dagar innan de två andra anlände till Danmark.Westerlund i krigetDe båda vännerna reste tillsammans, men blev senare placerade på olika sjukhus. Westerlund återfinns som inskriven i de danska soldatrullarna 28 mars. Under hela sin tid i kriget var han placerad vid Augustenborg slott, som utgjorde ett fältlasarett i den första linjen. En sårad transporterades från fronten till ambulansen där den första förbindningen skedde. Efter detta blev patienten förflyttad till 1:a linjens sjukhus för att sedan transporteras upp i linjerna till linje 3:e, som låg i Köpenhamn, detta för att ständigt kunna ta emot nya patienter. Förhoppnings kunde soldaten kurerad flyttas från 3:e linjen, tillbaka till fronten igen. En frivillig svensk officer, C.G. Elgström, berättar i sina memoarer hur han efter att ha blivit sårad den 8 april förs till Augustenborg och blir mottagen av Westerlund. På sjukhuset plockades kulor man ut kulor, reponerade frakturer och band upp dem med spjälor. Det största ingreppet var amputationer som utfördes vid större mjukdelsskador eller splittrade frakturer. Med tanke på dess stora antal och de få läkarna bör Westerlund ha uträttat amputationer själv eller åtminstone assisterade vid sådana ingrepp. Kloroform användes vid krigets inledning, men användningen upphörde då det ansågs ha orsakat andningsstopp, vilket säkert också var fallet till följd av överdosering. Vad som använts istället kan ha varit eter men var förmodligen alkohol eller hypoxi.
    • Krigsfången
      Författaren Ernst Beckman beskriver i boken ”En läkare” hur Westerlund vid stormningen av Als 29 juni 1864 blev tagen som krigsfånge. Han släpptes efter tre dagar och fick då lova på hedersord att aldrig mer gå i tjänst för den danska armén. Innan honom hade många frivillga svenskar tagits till fånga av preussarna. Detta skapade stor förbittring i de tyska tidningarna, som såg dem som krigsförbrytare, och krävde deras omedelbara avrättning. Realpolitikern Bismarck lät sina jurister se över frågan och beslutade att svenskarna skulle behandlas som reguljära soldater. Detta beslut togs dock först i början av juli, varpå en svensk krigsfånge måste känt av den oroliga situationen. Utifrån den danska militärläkaren Hahns dagbok kan konstateras att Augustenborg mycket riktigt blev intaget och personalen fick fortsätta sitt arbete, men svävade i ovisshet om framtiden. Klicka här för att se ett protokoll från stormningen av Als, där Westerlund står rapporterad som "tagen av fienden".
    • Westerlund efter kriget
      Återkommen välbehållen blev Westerlund med. lic.. Året därpå sökte han och fick anställning som stadsläkare i Enköping. Stadens medborgare röstade på elva sökande och Westerlund vann med en knapp marginal. En debatt utbröt sedan i lokalpressen mellan signatur ”landsbo”, som ansåg det vara skandal att en så ung och oerfaren läkare valdes, och ”stadsbo” som försvarade valet. Den sistnämnda framhåller i din argumentation det meriterande värdet i krigserfarenheten ”…de vackraste och i allo sällsynt höga betyg … samt dessutom varit militär-läkare i den Danska armeen under Schleswigska kriget… Enköpings samhälle hafva gjort ett utmärkt lyckligt val”.Westerlund kom att ha med ett militärmedicinskt intresse resten av sitt liv och kombinerade arbetet vid sin praktik med att vara regements- och fördelningsläkare. När diakonianstalten i Stockholm 1906 anordnade en insamling till ryska diakonihus återfinns Westerlund som donator av 255 kr. Detta motsvarar en årslön för en hantverkare i Örebro vid denna tid. Detta visar att Westerlund senare hade stor respekt för diakonin och kan tyda på att han följt deras verksamhet sedan han kom i kontakt med dem under kriget. Slutligen kan man spekulera i om det kanske var i fältlivet Westerlund utvecklade sin förkärlek för den enkla behandlingen. I krig arbetar man med resurser till vilken tillgången hela tiden kan ändras. Kanske var det här han utvecklade idén att arbeta med patientens egna resurser och att övertyga om att den själv ägde nyckeln till sin sjukdom.
    • http://www.medicinhistoria.nu/index.php?option=com_content&view=article&id=53:ernst-westerlund-i-det-dansk-tyska-kriget-1864&catid=36:dansk-tyska-kriget-1864&Itemid=54
    • http://runeberg.org/enlakare/0001.html
      Artikel från 1897 av Ernst Beckman
    • 2. Beckman, Ernst Johan,
      politiker, skriftställare. Född i Uppsala d. 10 maj 1850. Den föregåendes son. Student i Hernösand 1868, uppehöll B. sig de åtta följande åren mest i utlandet och studerade filologi och konsthistoria, men sedermera nationalekonomi och uppfostringsväsendet. Vid hemkomsten kallades han 1876 till folkskoleinspektör i Södermanlands län, hvilken post han innehade till 1879. Med anledning af den stora Sundsvallsstrejken 1879, uppehöll sig B. en del af sommaren samma år i Sundsvallstrakten och meddelade sina iakttagelser i en uppseendeväckande artikelserie i »Stockholms Dagblad», hvilken föranledde hans insättande i den af sågverksägarna tillsatta kommittén för förbättrande af arbetarnas ställning. 1880--83 var B. redaktör för Ny illustrerad Tidning, 1884 insattes han i den första stora arbetareförsäkringskommittén och blef 1885 biträdande redaktör i Stockholms Dagblad, hvilken plats han lämnade hösten 1886, efter att på våren vid ett fyllnadsval ha valts till ledamot af Andra kammaren af det liberala partiet. Han omvaldes härtill vid 1887 års båda val, fastän hans val vid det senare på grund af gjutaren Larssons obetalda utskylder upphäfdes, men han intog ånyo sin plats å Stockholmsbänken under perioden 1891--93. Såväl här som under sin redaktörstid dec. 1887--dec. 90 för Aftonbladet stod B. å den frihandelsvänliga och liberala sidan, särskildt intresserad af nykterhets- och sociala frågor. Det är sålunda bl. a. hans initiativ vårt land har att tacka för påbörjandet af en svensk arbetarstatistik. Likaså förde han med värma talan för en vidgad religionsfrihet. B. har dessutom tagits i anspråk för åtskilliga kommittéer, bl. a. 1891 års kommitté för behandling af frågan om minderårigas användning i industriellt yrke, och var 1886--95 stadsfullmäktig i Stockholm. 1886 deltog han i stiftandet af »Föreningen mot lifsmedelstullar» samt utgaf under en tid föreningens skrifter. 1893 blef B. rektor för Stockholms nya samskola och verkställande direktör för Djursholms aktiebolag, från hvilken senare post han afgick 1900, sedan han i hög grad befrämjat platsens utveckling.
      B. har varit en synnerligen vaksam kämpe på det sociala området, där han ständigt verkat i frisinnad anda. Han har utgifvit åtskil
    Person-ID I126135  tree190327
    Senast ändrad 27 Feb 2017 

    Far Pehr Wilhelm Westerlund,   f. 14 Jul 1800, Stockholm Hitta alla personer med händelser på denna plats,   d. 25 Apr 1854, Prästgården, Öregrund (C) Hitta alla personer med händelser på denna plats  (Ålder 53 år) 
    Mor Johanna Maria Sundeman,   f. 14 Sep 1801, S Åloppe, Nysätra (C) Hitta alla personer med händelser på denna plats,   d. 27 Jul 1868, Prästgården, Öregrund (C) Hitta alla personer med händelser på denna plats  (Ålder 66 år) 
    Gift 25 Sep 1833 
    • Per gifte sig med sin svägerska
    Familjens ID F174  Familjeöversikt  |  Familjediagram

    Familj Nina Floderus,   f. 10 Sep 1839, Halmbyboda, Funbo (C) Hitta alla personer med händelser på denna plats,   d. 23 Mar 1922, Kyrkog 29 o 31, Enköping (C) Hitta alla personer med händelser på denna plats  (Ålder 82 år) 
    Förlovning 1860 
    Gift 8 Mar 1868 
    Barn 
     1. Nina Maria Matilda (PINDA) Westerlund,   f. 15 Dec 1868, NR 6:5, Enköping (C) Hitta alla personer med händelser på denna plats,   d. 1 Mar 1954, Norge Hitta alla personer med händelser på denna plats  (Ålder 85 år)
     2. ANNA Hilma Sofia Westerlund,   f. 6 Feb 1870, NR 4:4, Enköping (C) Hitta alla personer med händelser på denna plats,   d. 16 Maj 1870, NR 4:4, Enköping (C) Hitta alla personer med händelser på denna plats  (Ålder 0 år)
     3. Signe Dorothea Johanna (Dora) (DOLLAN) Westerlund,   f. 17 Nov 1878, Kyrkog 29 o 31, Enköping (C) Hitta alla personer med händelser på denna plats,   d. 3 Maj 1933, Halmbyboda, Funbo (C) Hitta alla personer med händelser på denna plats  (Ålder 54 år)
    Senast ändrad 5 Nov 2007 
    Familjens ID F74  Familjeöversikt  |  Familjediagram