Herman Tersmeden adl Cedercreutz

Herman Tersmeden adl Cedercreutz

Man 1684 - 1754  (70 år)    Har 22 anor och en ättling i detta släktträd.


Personlig information    |    Media    |    Alla

  • Namn Herman Tersmeden adl Cedercreutz 
    Född 3 Feb 1684 
    Kön Man 
    Yrke Greve, riksråd, herre till Kjuloholm, Finland 
    Död 24 Nov 1754  Stockholm Hitta alla personer med händelser på denna plats 
    Ålder 70 år 
    Noteringar 
    • Herman Cedercreutz
      Från Wikipedia

      Herman Cedercreutz som riksråd. Samtida gravyr.Herman Cedercreutz (ursprungligen Tersmeden), född den 13 februari 1684, död den 24 november 1754 i Stockholm, var en svensk greve, riksråd och diplomat samt herre till Kjuloholm i Finland.

    • Familjebakgrund
      Den blivande Herman Cedercreutz föddes som Herman Tersmeden. Han var son till bruksägaren Reinhold Tersmeden och Christina Börstelia. Sedan fadern avlidit 1698 gifte modern om sig med landshövding Jonas Folkern, och då denne 1711 adlades under namnet Cedercreutz erbjöds hans styvbarn att även de taga detta namn, vilket de flesta av dem gjorde (dock inte äldste sonen Jacob Tersmeden d.ä.). Tillammans med styvfadern upphöjdes dessa 1719 även till friherrevärdighet.
    • Karriär
      Efter att ett par år ha varit auskultant i Svea hovrätt, medföljde den unge Herman Tersmeden en greve Leijonstedt på en diplomatisk beskickning till Berlin, och stannade därefter i denna stad som ambassadkavaljer till 1707. Han kallades därefter av Karl XII till Altranstädt att vara handsekreterare hos den polske prinsen Alexander Sobieski, för att biträda denne med korrespondens med svenska hovet. 1709 reste han, som den polske kungen Stanislaw I Leszczynskis budbärare, från Stralsund till Bender, där han inträdde i Karl XII:s fältkansli. Under tiden i Bender tjänstgjorde han som generalauditör och utförde ett par äventyrliga beskickningar till Konstantinopel och Adrianopel. Denna del av Hermans tjänstgöring har förärat honom ett liten roll i svensk skönlitteratur, i det att han figurerar i ett av kapitlen i Verner von Heidenstams Karolinerna.
    • Herman - numera Cedercreutz - återkom 1715 till Sverige. Här blev han 1719 krigsråd och 1720 kansliråd. 1722-1727 var han svensk envoyé i Sankt Petersburg och kom därvid att göra sig uppskattad av tsarinnan Elisabet I. 1727 utnämndes han till statssekreterare vid utrikes ärenden, 1736 till president i kammarrevisionen och 1742 till riksråd. Han var en av de första att utnämnas till riddare av den nyinstiftade serafimerorden och innehade ett antal andra svenska ordnar samt de ryska Sankt Andreasorden och Alexander-Nevskij-orden. 1751 upphöjdes han till greve, men slöt, såsom barnlös, själv denna gren av den Cedercreutzka ätten tre år senare.
    • Politiska och diplomatiska insatser

      Herman Cedercreutz' grevliga vapen omgivet av ordenskedjorna för Serafimerorden och Sankt AndreasordenHerman Cedercreutz var som riksråd en moderat man utan egentlig partiställning. Han slöt sig i regel till Arvid Horns politik och räknades sedermera, efter Horns fall, till mösspartiet.
    • Efter hattarnas ryska krig var Cedercreutz 1743 tillsammans med Erik Mathias von Nolcken svensk fullmäktig vid fredskongressen i Åbo. För att utverka eftergift i de ryska fordringarna skrev han härifrån ett brev till tsarinnan Elisabet, hos vilken han han alltså stod i gunst sedan sin tid i Sankt Petersburg. Denna direkta hänvändning till kejsarinnan anses ha bidragit till att ryska regeringen återlämnade Nyland till Sverige.
    • 1744-45 var Cedercreutz ånyo i Ryssland såsom svensk ambassadör och avslöt då 1745 års förbundstraktat mellan Sverige och Ryssland.
    • Familj
      Cedercreutz var gift två gånger, första gången 1721 med grevinnan Märta Beata Posse (1691-1738) och andra gången 1750 med Maria Campbell (1721-65). Båda äktenskapen var barnlösa med undantag för en dotter, Christina, född och död 1722.

    • -----------
    • Nedanstående är skrivet av Jacques Tersmeden:
    • "Herman Tersmeden lyfte bibeln från vägghyllan och lade den
      framför Agrell.
    • - Jag aktar väl frimodighet, sade han, men i detta stycke måste
      jag giva Funcken rätt. Ägde vår konung Frankrikes skattkammare,
      skulle han vunnit långt fler provinser än han nu förlorat. Han
      skulle vid detta laget vara den största och mäktigaste bland
      jordens förstar ... men fattigdomen binder våra händer. Vad äro
      vi väl? En stormakt med en tiggarstav i handen!"
    • Så möter oss Herman Tersmeden i Verner von Heidenstams Karolinerna.
      Han är den förste av vår släkt som spelar en roll ej
      blott i släktens utan även i landets historia. Han är väl värd
      att lära känna - hans karriär är lysande och fascinerande.
    • Här skall jag söka ge några korta data ur Herman Tersmedens
      liv. Bakom ligger ej någon källkritisk forskning, så felaktiga
      fakta finns tyvärr säkert i framställningen - den bygger i huvudsak
      på åminnelsetalet vid hans begravning, tryckt i Stockholm
      1755, kombinerat med släkthistoriska data huvudsakligen ur Elgenstierna.
    • 1684 föddes HERMAN TERSMEDEN som andre son till Brukspatronen Reinhold
      Tersmeden till Ludvika och Svartå, bruksförvaltare på Larsbo
      och dennes hustru Christina Börstelia.
    • 1688 kom Herman till Uppsala tillsammans med sin ett år äldre broder
      Jacob. De små gossarna - fyra respektive fem år gamla - studerade som brukligt var under
      ledning av en informator.
    • 1692 inskrevs Herman Tersmeden som student vid Uppsala universitet.
    • 1698 avled hans fader Reinhold Tersmeden på Larsbo och begravdes i
      Söderbärke kyrka.
    • 1700 gifte hans moder, Christina Börstelia, om sig med brukspatronen
      Jonas Folkern på Ludvika.
    • S.å. blev Herman auskultant i Kungl. Svea Hovrätt.
    • 1703 sändes han som kanslist med e.o. envoyéen greve Leijonstedt
      till hovet i Berlin.
    • 1704 blev Herman Tersmeden ambassadkavaljer hos svenske ambassadören
      i Berlin, baron Rosenhane. Han sändes två gånger i viktiga
      värv till Carl XII "som då redan fattade nåd för Honom".
      Herman gjorde de närmaste åren resor i Holland, England och
      Frankrike.
    • 1707 kom Herman till konungens högkvarter i Altranstädt. Den polske
      fursten Jakob Ludvikg Sobiesky hade av Carl XII begärt en pålitlig
      man för att sköta furstens korrespondens med det
      svenska hovet. Herman fick uppdraget, blev först Sobieskys
      handsekreterare och kammarjunkare och "vant dess synnerliga
      ynnest och förtroende"'.
    • 1709 kallades Herman Tersmeden till konung Stanislaus i Stralsund.
      Den polske konungen sände honom med "beräteelse om sitt tillstånd
      och Europens dåvarande belägenhet" till den svenske
      konungen.
    • 1710 kom Herman till Carl XII i Bender. Han vann där befordran
      till Generalauditör vid Kungl. Maj:ts Fältkansli.
    • 1711 sändes Herman med en beskickning till Storvesiren Baltagi
      Mehemet, som då nyligen slutit fred med Ryssland. Herman
      var sekereterare vid beskickningen och hade instruktionen
      och chiffren om hand. Då han märkte att turkarna ville bemäktiga
      sig dessa papper med våld och list, bragte han dem i
      säkerhet, men han måste "utstå åtskilligt hot och äventyr, förän
      han slapp ut ur deras händer till sin konung tillbaka".
      Strax därpå blev han sänd i en viktig förrättning till Adrianopel,
      där han i några veckor fick utstå fångenskap.
    • S.å. adlades hans styvfader Jonas Folkern med namnet Cedercreutz
      och Herman antog, liksom fyra av sina syskon, erbjudandet att
      adopteras av styvfadern och upptagas i dennes adliga ätt.
      De fem Tersmedar som på detta sätt blev Cedercreutzar var
      Herman, f. 1684, Margareta, f. 1690, Reinhold, f. 1691, Anna
      Maria, f. 1695 och Beata, f. l696, De fyra syskon, som avböjde
      adoptionen och sålunda behöll släktnamnet, var Jacob, f. 1684
      Regina, f. 1696, Thomans, f. 1687 och Christina, f. 1692.
      Den ende av de fyra bröderna som fick manliga ättlingar var
      Jacob, stamfader till alla nu levande Tersmedar.
    • 1715 kom Herman Cedercreutz tillsammans med flera ur det Kungl.
      Kansliet och Hovstaten till Stralsund. Segelleden mellan fastlandet
      och Rügen var tillfrusen, och man tog sig med stor möda
      genom isen med en postjakt som besköts från land med artilleri
      och två gånger genomborrades. Efter tre dagars färd kom man till
      Dornebusch, alldeles ur stånd att gå till sjöss, och man såg
      ingen annan råd ån att ge sig på nåd och onåd åt fienden. Herman
      "behölt dock, när de fleste alt hopp förlorat, god tilförsigt
      till Gud och Konungen, som ej eller slog felt; utan när nöden
      var på det yttersta kom en förbigående och til Vismar ärnad
      Escadre på Kongl. befalning till hjelp".
    • 1718 befordrades Herman till Kungl. sekreterare vid Kammarexpeditionen.
    • 1719 befordrades han till Krigsråd "hos då varande Hans Kongl. Höghet
      och Generalissimus (senare Konung Fredrik I).
    • S.å. upphöjdes ätten Cedercreutz till friherrligt stånd och introducerades
      under nr 143.
    • 1720 blev Herman Cedercreutz Kansliråd.
    • 1721 gifte han sig med Märta Beata Posse, dotter av Kungl. Rådet,
      Överståthållaren Greve Knut Posse och hans hustru Anna Christina
      Natt och Dag.
    • 1722 sändes Herman som e.o. Envoyé till Kejserliga Ryska Hovet i
      S:t Petersburg. Detta skedde således under Peter den Stores
      sista tid - kejsaren avled 1725. Herman förvärvade "det främmande
      Herskapets och hela Hofvets särdeles gunst och förtroende: var
      älskad och ansedd framför alla andra där varande sändebud".
      Herman belönades med S. Alexander Newski-Orden. Under vistelsen
      i S:t Petersburg lärde han känna Peter den Stores unga dotter
      Elisabeth, sedermera kejsarinnan Elisabeth I, med vilken han
      längre fram korresponderade.
    • 1723 (enl. Elgenstierna 1722) föddes Hermans enda barn, dottern
      Fredrica Christina i S:t Petersburg, där hon avled 1725.
    • 1727 blev Herman Statssekereterare för Utrikes ärenden.
    • 1736 blev han President i Kammarrevisionen.
    • 1738 avled hans hustru Märta Beata Posse och begravdes i Tersmedenska
      gravkoret i Söderbärke kyrka.
    • 1742 blev han Kongl. Maj:t och Riksens Råd.
    • 1743 efter det olyckliga ryska kriget, slöt Herman Cedercreutz
      såsom en av Sveriges befullmäktigade freden i Åbo.
    • S.å. inköpte han av friherre Wrede Kjuloholms gods i Finland.
    • S.å. sändes han som Ambassadör till S : t Petersburg. "Hennes Maj:t
      den Ryska Kejserinnan lade för Honom sin synnerliga ynnest och
      hög högaktning ådaga", och tilldelade honom den sällsynta utmärkelsen
      Ryska S:t Andrae Orden.
    • 1745 tilldelades han L'Ordre de l'Harmonie, en av Kronprinsessan
      Lovisa Ulrica instiftad, mycket sällsynt ordensutmärkelse.
    • 1748 blev han först Riddare av Kungl. Nordstierneorden och sedan
      Riddare och Kommendör av Kungl. Maj'ts Orden. (Båda ordnarna
      instiftades detta år.)
      Herman Cedercreutz' serafimervalspråk var Humane et Candide, (S-S Tersmeden anm, vilket
      betyder Mänsklig och Uppriktig (ungefär)).
    • 1751 gifte han om sig med Maria Campbell, dotter av Kommerserådet
      Robert Campbe1l och hans hustru Magdalena Bedoire.
    • S.å., vid Konung Adolf Fredriks kröning, upphöjdes Herman Cedercreutz
      till greve, samtidigt som hans broder Jacob T. adlades.
    • 1754 avled Herman Cedercreutz i Stockholm och begravdes i egen grav
      i S:t Jacobs kyrka, där hans andra hustru också kom att vila 1765.
    • Kammarherren, Friherre Axel Reuterholm krossade Herman
      Cedercreuz' grevliga vapen vid graven.
    • Herman Cedercreutz instiftade egendomen Kjuloholm som fideikomiss
      inom den Cedercreutzska ätten. Den förste innehavaren
      blev Hermans halvbroder, kammarherren Friherre Carl Gustaf
      Cedercreutz (1706 - 1775).
    • I S:t Jacobs kyrka i Stockholm uppsattes Herman Cedercreutz'
      grevliga vapen och lades över hans grav en gravsten med
      huggen inskription.
      Det grevliga vapnet i kyrkan förstördes under 1800-talet och
      vid en restaurering under 1900-talet hamnade Herman Cedercreutz'
      gravsten, sönderbruten, djupt under kyrkgolvet.
    • Jacques Tersmeden.
    Person-ID I124525  190907
    Senast ändrad 26 Aug 2010 

    Far Reinhold Zeerschmitten Tersmeden,   f. 17 Jul 1655, Larsbo Bruk Söderbärke (W) Hitta alla personer med händelser på denna plats,   d. 25 Aug 1698, Larsbo Bruk Söderbärke (W) Hitta alla personer med händelser på denna plats  (Ålder 43 år) 
    Mor Christina Börstelia,   f. 10 Nov 1663, Stockholm Hitta alla personer med händelser på denna plats,   d. 4 Aug 1719, Västerås (U) Hitta alla personer med händelser på denna plats  (Ålder 55 år) 
    Gift 1 Jun 1682  Bro (C) Hitta alla personer med händelser på denna plats 
    Familjens ID F758  Familjeöversikt  |  Familjediagram

    Familj 1 Märta Beata Posse,   f. 12 Jul 1691,   d. 30 Mar 1738, Söderbärke (W) Hitta alla personer med händelser på denna plats  (Ålder 46 år) 
    Gift Okt 1721 
    Barn 
     1. Christina Fredrika Tersmeden,   f. 1722, S:t Petersburg, Ryssland Hitta alla personer med händelser på denna plats,   d. 1722  (Ålder 0 år)
    Senast ändrad 13 Jun 2010 
    Familjens ID F761  Familjeöversikt  |  Familjediagram

    Familj 2 Maria Campbell,   f. 1721,   d. 1765  (Ålder 44 år) 
    Gift 18 Maj 1751  Jakob, Stockholm Hitta alla personer med händelser på denna plats 
    Senast ändrad 13 Jun 2010 
    Familjens ID F762  Familjeöversikt  |  Familjediagram

  • Foton
    Tersmeden_HermanCeder.jpg
    Tersmeden_HermanCeder.jpg