Noteringar


Träffar 45,051 till 45,100 av 47,064

      «Föregående «1 ... 898 899 900 901 902 903 904 905 906 ... 942» Nästa»

 #   Noteringar   Länkad till 
45051 Uppträder första gången 6.8 1386. Blev riddare något av åren 1388—1391. Levde ännu 20.9 1396. Måste varit död 15.2 1405, eftersom hans hustru då var omgift; omtalas i varje fall 8.3 1413 som död. Gav sin hustru i morgongåva jord i Jönåkers, Rönö och öknebo hd i Södermanland. Bengtsson, Gregers (I13455)
 
45052 Uppträder första gången i ett diplom, genom vilket hon och hennes man bortbytte hennes morgongåva till Bo Jonsson (Grip), som dog 1386. Förekommer därefter först 8.3 1413 såsom fru Helena av Lindö i Kärrbo sn i Siende hd i Västmanland. Levde ännu 14.9 1421 men var död 13.6 1432. Ägde jord i Ulleråkers hd i Uppland och Vifolka hd i Östergötland.  Bengtsdotter, Helena (Elin) (I13317)
 
45053 Uppträder tidigast 10.6 1442. Blev riddare mellan 1446 och 1451, varför han torde ha dubbats vid konung Karls kröning i Uppsala 1448 eller Trondheim 1449. Blev häradshövding i Norrbo hd i Västmanland mellan 1447 och 24.5 1458 och kan ej beläggas ha fått någon efterträdare förrän efter sin död. Hans sätesgård var Rörbro i Fläckebo sn, Norrbo hd. Dog mellan 15.9 1461 och 27.10 1464. Svarte Skåning, Sigge Jönsson (I121475)
 
45054 Uppträder tidigast 1304. Var slottsfogde på Kalmar 1311 och 1312 samt tydligen ännu 1318. Var riddare 1313. Ägde jord i Danderyds skplg i Uppland. Sparre af Aspnäs, Karl Elinasson (I116061)
 
45055 Uppträder tidigast 1335. Blev riddare 1335. Nämnd som riksråd från 1346, som ståthållare i Skåne 1352—1354, som konung Magnus’ drots 1357. Levde ännu 1358 och dog senast 1359 enligt regest av nu förlorat brev, som visar, att han då fick efterträdare som häradshövding i Bråbo hd i Östergötland. Ägde jord i Algutsrums hd på Öland och i Tjusts hd i Småland, i Långhundra hd i Uppland samt troligen i Kinda hd i Östergötland Sparre af Aspnäs, Lars Karlsson (I116062)
 
45056 Uppträder tidigast 1486. Nämnd som lagman i Värmland från 1498 och uppger sig 1525 vara lagman i både Dalsland och Värmland. Blev riksråd före 2.6 1523. Blev slagen till riddare vid Gustav I:s kröning 12.1 1528. Dömdes 23.6 1529 för sitt deltagande i västgötaherrarnas uppror till döden och avrättades på Stortorget i Stockholm 5.7 s. å.. Bodde på Hammar i Väse sn och hd i Värmland 1499, på Skofteby i Härene sn, Kinne hd i Västergötland på 1520-talet men på Malma i Malma sn i Viste hd i Västergötland 1514 och 16.1 1516 och 1521.  Vinge till Skotteby, Nils Olofsson (I136022)
 
45057 Uppväxt och liv

Tove Jansson växte upp i ett konstnärshem. Hennes mor, Signe Hammarsten-Jansson, var en svensk konstnär och hennes far, Viktor Jansson, en finländsk skulptör. Hennes bror Lars Jansson blev också tecknare medan hennes andra bror Per Olov Jansson blev fotograf. Under hennes uppväxt tillbringade familjen vintern i en ateljé och sommaren på Blidö i Stockholms skärgård. Blidö kom också att utgöra modellen för Mumindalen i Tove Janssons böcker om mumintrollen.

Som sextonåring reste Jansson till Ryssland för att studera teckning vid Konstfack i Moskva. Efter studierna reste hon runt i Europa, bland annat till Tyskland, Italien och Paris, men hon återvände och slog sig ned i Helsingfors där hon blev tecknare för den politiska skämttidningen Garm. I de karikatyrer hon publicerade i Garm, protesterade hon mot Hitler och Finlands samarbete med Nazityskland.

Tillsammans med sin bror Lars Jansson, började hon teckna serier och ge ut böckerna om mumintrollen. De skaffade sig också en ö, Klovharun, vid Pellinge i skärgården, där hon kom att tillbringa somrarna precis som hon tillbringade barndomens somrar på Blidö.

Från 1955 levde hon tillsammans med illustratören och professorn Tuulikki Pietilä. När Tove Janssons mor dog 1970 bestämde sig hon och Pietilä, för att ge sig ut på en lång resa. Under den resan började Tove Jansson övergå till att skriva för vuxna, i stället för att som tidigare bara rikta sig till barn.

Janssons mest kända böcker, de om mumintrollen, målar upp en sagobetonad fantasivärld där figurerna inte är människor men kanske just därför så mycket mänskligare i sina ofta väldigt utpräglade personligheter. Ofta strävar de efter att finna en mening, kanske inte med livet men med tillvaron som den ser ut just för stunden. Andra återkommande teman är det konstnärliga skapandets vedermödor och de ständigt hotande katastroferna. Liknande teman går igen även i hennes vuxenlitteratur, skriven på 1970- och 80-talen. Finlands umbäranden under och efter andra världskriget ligger till grund för de ständigt annalkande katastroferna[källa behövs].

Huvudpersonen i muminberättelserna är oftast det nyfikna Mumintrollet självt. Bland figurerna finns bland andra den träiga Hemulen, den ångestfyllda Filifjonkan, den självupptagne Muminpappan, den kompromisslösa Lilla My, den rastlöse Snusmumriken och den räddhågsne Sniff.

Ofta hämtade Jansson inspiration till historierna och gestalterna från händelser och människor i sin egen närhet: Muminmamman har många drag gemensamma med hennes egen mor och Too-ticki är ett porträtt av livskamraten Tuulikki Pietilä. Huvudpersonerna i Sommarboken, en liten flicka och hennes farmor, är modellerade efter Janssons brorsdotter och mor. Handlingen är ofta förlagd till Helsingfors eller den finländska skärgården. 
Jansson, TOVE Marika (I60980)
 
45058 Uppväxt och militär karriär [redigera]

Tersmeden blev 1817 student i Uppsala och studerade därefter där ett par år. Han blev faderlös 1819. Året därpå, 1820, inskrevs han som kornett vid Livregementets dragonkår, vari han 1823 blev löjtnant och fungerade samma år som ordonansofficer hos Karl XIV Johan. När han 1830 tog avsked hade han avancerat till ryttmästare och skvadronchef.

Som bruksägare [redigera]

Redan under sin tid i det militära hade Wilhelm Fredrik Tersmeden börjat ägna sig åt skötseln av sina bruks- och lantegendomar, Ströms och Franshammars bruk i Hälsingland, och invaldes blott 27 år gammal som fullmäktig i Jernkontoret 1829 för att sex år senare bli dess ordförande. Tersmeden var vid denna tid bosatt med sin familj (se nedan) på Finstaholm.

År 1842 övertog Tersmeden Ramnäs bruk efter sin barnlöse farbror Per Reinhold Tersmeden och bosatte sig från 1844 där. Som brukspatron på Ramnäs införde Tersmeden där den nya lancashireprocessen för tillverkning av smidesjärn. 1867-1868 lät han inrätta ett valsverk (samägt med Larsbo bruk, från 1874 Larsbo-Norn AB), vilket på 1870-talet var Sveriges största stångjärnsproducent. Tillsammans med sonen Fabian (vilken 1870 övertagit den löpande driften av Ramnäs) förvärvade Wilhelm Fredrik Tersmeden också det intilliggande Seglingsbergs bruk 1874. Samma år omvandlade han familjeegendomen Ramnäs till aktiebolag. Nästan samtliga aktier förblev dock i släkten Tersmedens ägo.

Politiska uppdrag [redigera]

Som huvudman för den friherrliga grenen av ätten Tersmeden bevistade Wilhelm Fredrik Tersmeden ett stort antal ståndsriksdagar åren 1828-1866 och efter representationsreformen (vilken han ivrigt stöttat, bland annat från 1846 som ledamot av kommittén för representationens ombildning) satt han som ledamot av första kammaren för Västmanlands län 1867–1874. Han var som riksdagsman ledamot av statsutskottet 1834–1835 och 1844-1845 (samt dess ordförande 1847–1848 och 1856–1858), ledamot av konstitutionsutskottet 1840–1841, 1862–1863, 1872 och 1873, ledamot av hemligt utskott 1840, 1848 och 1853 och ordförande i bankoutskottet 1850–1851, 1853–1854, 1859–1860 samt 1867–1868. På Riddarhuset tillhörde han den frisinnade gruppen och medverkade till att genomföra flera reformer. Vid Oscar I:s trontillträde erbjöds han att inträda i regeringen men avböjde.

Tersmeden var en ofta anlitad förtroendeman i offentliga uppdrag. Han blev således 1844 ordförande i direktionen för Strömsholms kanal, 1856 ordförande i Riksgäldskontorets fullmäktige, 1858 ordförande i finanskommittén och var 1861-1875 ordförande i den genom samma kommitté föranledda Allmänna hypoteksbankens styrelse. Sedan 1863 var han ledamot av och 1869–1873 ordförande i Västmanlands läns landsting och sedan 1869 ordförande i samma läns hushållningssällskap. Han blev 1859 hedersledamot av Lantbruksakademien och erhöll såväl kommendörsvärdigheten av Vasaorden som riddartecknet av Nordstjärneor 
Tersmeden, Wilhelm Fredrik (I124688)
 
45059 Uppväxt och tid som hertig Leopold Karl Edvard Maurits av Sachsen-Gotha (I76131)
 
45060 Uppväxt på Villnäs slott. Studerade på Polytechnicum i Helsingfors, Mustiala lantbruksskola samt Landbohöjskolen i Danmark.
Mannerheim lämnade ett oroligt Finland 1904 och slog sig ner som godsägare på Grensholm i Vånga socken, Östergötland. Med kapital från sin hustrus familj (Treschow) kunde han 1907 förvärva en större aktiepost i skogsbolaget Kramfors Aktiebolag, Kramfors och blev 1910 bolagets VD. Som ledare och utvecklare av bolaget spelade han en stor roll under mer än två decennier. Kramfors Aktiebolag bildades 1887 som ett rent skogsägande och sågverksbolag. 1907 sattes en sulfitfabrik i drift och 1918 byggdes en spritfabrik intill denna.
Mannerheim var ordförande i föreningen Finlands vänner, vari familjen Palme var aktiv. Föreningen organiserade och finansierade sedermera den Svenska Brigaden för insats på vit sida. Han var under inbördeskriget i Finland i livlig korrespondens med sin bror, marskalken Gustaf Mannerheim och bidrog ekonomiskt till denne till bland annat vapenanskaffning. Han erhöll Frihetskorset av första klass 1918.
Mannerheim var också mycket intresserad av naturvetenskap och etnografi. Han understödde sin kusin Erland Nordenskiölds Sydamerikaforskning. 
Mannheim, Carl Fridolf JOHAN (I84230)
 
45061 Uppväxten och första världskriget Göring, Hermann (I48624)
 
45062 Uppvuxen i ett jordbrkarhem i Lundby socken. Antogs 1844 som elev vid apoteket Nordstjernan i Stockholm och avlade farm. stud.-examen 1847. Arbetade från maj 1848 till juni 1849 som laborant vid apoteket i Sundsvall. Apotekarexamen 1852 och konditionerade därefter på apoteket Bävern i Västerås. År 1854 köpte han apoteket i Säter vilket han sålde 19 juni 1860 till apotekare Axel Dahlander. Kistner, Teodor Edmund (I68628)
 
45063 Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte. Grefberg, Anita LOUISE (I45843)
 
45064 Upsala Schola Arosenius, Jakob FREDRIK Neikter (I10799)
 
45065 Ur brev till Insp. Lampe: .. ”Kan Du med samma lägenhet, sända mig en flaska Bränvin, så vore Du hederlig. Jag tager idag sista supen af mitt eget förråd. ---"  Nordlinder, Erik-Olof (I92153)
 
45066 Ur brev till Wallmark.. Her är gräsligt fult, bara veritabla träsk och myrar, fattigt och fult folk, men stilla och sedesamt. Käre Bror drag försorg om och vidtala någon ångbåtsmenniska i Stockholm skaffa mig en modern hatt à 21 tum, 1 st nattrock någorlunda städad hursomhelst i hennes smak, samt 1/2 dussin moderna långa löskragar. ---"  Nordlinder, Erik-Olof (I92153)
 
45067 ur en nekrolog: hon var en glad och snäll människa med kristen livssyn. Hennes intressen har varit läsning och vävning. Kullberg, Anna SYRENA (I71286)
 
45068 Ur Hedvig Åmarks, f Arosenius (1856-1958) memoarer Jäderholm, Carl Daniel (I65299)
 
45069 Ur Hedvig Åmarks, f Arosenius (1856-1958), memoarer. Weser, CARL Jacob (I133288)
 
45070 Ur Hedvig Arosenii, f Åmark, memoarer Helsingius, JACOB Michael (I53394)
 
45071 Ur Hedvig Arosenius memoarer Arosenius, Hedvig Sophia (HEDDA) (I10784)
 
45072 Ur Hedvig Arosenius memoarer Arosenius, Carin Magdalena (I10729)
 
45073 Ur Norrköpings historia: Arosenius, Johannes (JANNE) GREN 5 (I10817)
 
45074 Ur tidningen "Var 8 dag" av 17 sept 1935 läses:
SVENSK PORTRÄTTMÅLARE
Åttio- och nittiotalets litterära och konstnärliga strider ha bedömts på många olika sätt av konst- och litteratur-kunniga, men alla hava dock tvingats erkänna att den epoken skänkt oss värden av stora mått. De olika skolor och kotterier, som då kämpade med varandra och genom sina program försökte övertyga både varandra och den utanför stående allmänheten om, att de var för sig satt inne med det rätta, utkristalliserade, samtliga dock så småningom pärlor, som på åttio- och nittiotalet där sökte den akademiska handleding för sina intentioner, som då ansågs nödvändig för att en konstnär skulle kunna betraktas som konstnär, hava flera redan hunnit bliva berömda, en del hava t.o.m världsrykte.
En av dem som inom vida kretsar är bekant och uppskattad som porträttmålare är Simeon Öquist, som den 3 sept. fyllde 67 år. Han tillhörde Konstakademien under åren 1888-93 och hade till kamrater bl.a. Professor Hjortsberg, bröderna Österman, Stenberg och Pelle Svedlund m.fl. Sedan Öquist slutat akademiåren skulle han också liksom alla andra resa utomlands, men hur det var stannade han likväl i Sverige. Trots sin rika och påtagligen konstnärliga förmåga drogs han dock till lugnare förvärv och köpte en egendom i Medelpad. Hans fader var den bekante industrimannen Öquist i Sundsvall, och man vet ju allt för väl hur det konstnärliga arbetet, såsom utkomst betraktat, på den tiden värderades i kretsar, vars konstnärliga vetande och värdesättande icke had djupare grunder
Öquist blev sålunda jordbrukare men under sin jordbrukaretid kunde han inte helt lämna måleriet. Hans sökande ande var icke tillfreds med det lugna arbetet. Hans kraft måste söka sig utlopp, och den fick utlopp i ett, efter om åren allt intensivare arbete. Efter så många år övergick han därefter åter helt och hållet till konstnärligt skapande. Under jordbrukstiden åstadkom han många stora saker, som vittna om den kraft och skapareförmåga, som under en senare period förde honom fram till den ställning inom porträttmmåleriet, som ingen kan göra honom stridig. År 1900 utställde han en oljemålning "Fjällkor" vid lantbruksmötet i Gefle. Denna väckte en sådan stor uppmärksamhet, att han tillerkändes silvermedalj för densamma. Öquist har aldrig tillhört någon konstförening eller något kotteri, och detta torde vara anledningen till att hans namn icke så ofta förts fram i offentlighetens ljus. Han har anordnat ett flertal utställningar, mest ateljeutställningar, men för dessa har han icke gjort reklam. Hans offentliga uppträdande har alltid präglats av den försynthet och tillbakadragenhet, som är utmärkande för hela hans väsen. Han har i sällsynt grad hyllat satsen att "Min konst skall tala för sig själv". Den har också gjort det i så hög grad, att han utan reklamtrumma kommit att bli en av våra främsta porträttmålare. I synnerhet har han under senare år ägnat sig åt barnporträtt. Den ateljéutställning av barnporträtt, som han sist anordnade, det var 1929, visade tydligare än allt annat den innerlighet, den karaktäriserande djuppejling och den tekniska skicklighet han är mäktig. Hans käraste sysselsättning är dock historiemålning och han har gjort många stora saker på historiska motiv.
Sedan han lämnat jordbruket blev han emellertid beroende av den inkomst han kunde få på sin konstnärliga verksamhet, och då historimålningen icke inbringade någonting blev hans huvudsakliga arbete ägnat åt porträttmålningen. Det är ju nu en gång så här i Sverige så, att historiemålningen visserligen kan bringa sin utövare ära, men aldrig pengar. Han har porträtterat många av de mest betydande personligheterna inom vårt land under senare år. Kommunala och andra offentliga institutioner ha också vänt sig till honom för att få porträtt av sina betydelsefulla funktionärer. Bland andra har han på beställning av stadsfullmäktige i hans födelsestad Sundsvall målat porträttet av riksdagsman Kanust, som i många år var Sundsvalls stadsfullmäktiges ordförande. Detta porträtt finns nu i stadsfullmäktiges sessionsrum. Engelsbrekts församling i Stockholm har också beställt det utomordentligt gjorda porträttet av kyrkoherde C. A, Rehn, vilket nu hänger i Engelbrekts församlings kyrksal. Hans majestät Konung Gustaf V har Öquist haft till modell två gånger. Det ena porträttet målades till Drottning Victorias 50-årsdag och tillhörde hennes samling. Det andra, som föreställer Gustav V som frimurarordens styrande mästare, målades 1913 och avtäcktes den 26 april samma år i frimurargårdens palats på Blasieholmen, där det hänger i ordens sessionsrum.
Även landskap och genremålning har Öquist ägnat sig åt med framgång.  
Öquist, Simeon (I139612)
 
45075 Ur tidningen Järnhandlaren
Härovan synes de välkända dragen av direktören Sven Fraenkel, Göteborg, vars porträtt styrelsen i Järnhandlarneorganisationens Garantiförening vid sammanträde i Västerås den 13 sistlidna september beslöt måla. Det särdeles lyckade och utomordentligt väl målade porträttet är utfört av den talangfulle Konstnären Simeon Öquist. Herr Öquist tillhörde konstakademien på 90-talet och han följer fortfarande de riktlinjer, som gåvos av hans ryktbara och berömda lärare, Georg von Rosen, Julius Kronberg och Oscar Björk.
Flera av herr Öquists utförda porträtter äro väl kända såsom Konung Gustaf, ett i generalsuniform och ett i Carl XIII-ordens riddaredrägt, åtskilliga regementschefer, Leijonhufvud, Fallenius, Carleson m. fl., kommunalförvaltningsmän i Solna, Sundbyberg, Sundsvall m.fl. ställen.
--- Av privata porträtt märkes Friherre de Geer, kammarrättsrådet Joh. Östberg, borgarrådet Juhlin-Dannfeldt, Doktor K. A. Friis, Prosten Erik Bore, Ryttmästaren Friherre Gösta de Geer, och kapten Friherre Gerard de Geer m.fl. 
Öquist, Simeon (I139612)
 
45076 Ur veckotidningen Idun:
I måndags eklaterades i Enköping en trolofning, helt visst ägnad att i de vidaste kretsar väcka sympatier och lifligt intresse och detta icke allenast inom vårt eget land, utan långt utom dess gränser! " 
Familj F77
 
45077 Ur Visnums Häradsrätt AIa:2 sid.195, vårtinget den 20, 21 och 22 Aprilis 1657: "Näst lät Kÿkioherden Wÿrdiga och wällärde H. Jan i Rudskoga, fordra fasta på engen Gislenäs, som han hade kiöpt aff H. Erich i Sillerud, för 10 Rdr in Specie och 30 Dr kopparmynt efter breffets lÿdelse Dat. Rudskoga d. 9 Decemb 1644 och nu på trÿ Ting war upbudit. Men effter samptlige Jordägandena i Reffvasteen, protesterade ther emoot sägandes H. Erich icke haffwa rådt om hela Gisslenäs, och alltså icke haffwa hafft magt att försällia uthan allenast 1/5 i hela och 1/14 i dhet öfriga, effter Konung Carls Breff, som Halfward Oluffson i Refwasteen haffwer om händer, att then skall komma Reffvesteen till för mulebete. Elliest hade the förmedelst Böön och godt folcks mäklan, för 4 åhr sedan, bewilliat att han må niuta samma Eng i sin lÿffstÿd men sedan skola the lösa honom igen."  Olofsson, Halfvard (I95046)
 
45078 Ur Visnums Häradsrätt AIa:3, hösttinget den 7 och 8 Octobris 1681: "Näst gaf Hans Wÿrdighet Kiörkioherden Wällärde Hr Joannes Bachelius i Rudskoga Sochen Klagl. Tillkänna, huruledes Ryttaren Swän Pärsson Stark hafwer d. 27 Septembris sidstleden warit uti hans, Hr Jönses, Prästegård och illa öfwerfallit honom med skiällsord och annan otÿdighet nämbl. 1 Kallat honom dän gamble skiälmen, 2 Huggit uti dörren och en stohl, 3 Huggit sönder ett fönster, 4 Föst uth hans, Kiörkioherdens, Hustru och barn, 5 Mant honom uth på gården, 6 Plockat sigh till öhl och aff öfwerdådighet slagit detsamma uth på gården. Huarföre bemälte Kiörkioherre Hr. Jöns begiärte, att Rätten will pålägga ofwannämnde Ryttaren Swän Stark ett Lags likmätigt straff. Helst emedan nu berörde Hr. Kiörkioherde färmälte sigh icke hafwer giort samme Ryttare något emot, utan fastmera godt, i dät han gifwit honom pänningar och mat, ethy han skulle resa och blifwa boendes i Skåne. Därtill svarade Swän Stark, att han intet wäll kan minnas, om han således hafwer brutit mot Kiörkioherden Hr Jöns emedan han tillÿka med sin kamrat Erich Jönsson i Grinden aff honom bleff wäll plägad med mat, öhl och brännewÿn så att de på sidstone woro druckna, och begiärte denna Swän Stark, att Erich Jönsson måtte få härom wittna, som han will inför Guds ansfwar, däth ock Hr Kiörkioherren äskade alltså producerades besagde Erich Jönsson och efter afwlagd Edh mäd hand på book betygade att när dhe d. 27 Septembris sidstleden woro på wägen uti Rudkoga Sochen, bad Swän Erich föllia sigh till Prästegården, efter han wille sig ta farwäll innan han reser till Skåne; Sade Swän på samma wägh, om Prästen wille förlika migh för dät jag warit hans Dragon och slitit för honom ondt i fÿende land, så skall allt wara wäll oss emellan, hwaroch icke skola wÿ tahlas wid, enär de kommo till Prästegården blefwo dhe wäll fägnade mäd öhl och mat och talte wärden och Starken en lång stund wänligen wid. Män när Swän Stark bleff drucken, beskyllde han Kiörkioherren Hr Jöns hurusom han giort sin, Swäns, Hustru huusawill och fördenskull trätte på Kiörkioherren därför Kiörkioherren gick aff wägen uti en framkammare däraff Swän bleff ond, sprang upp, drog sin wäria och högg itu en stohl samt i kammarsdörren, efter Hr Jöns, mante honom uth och sade jag skall hugga sönder dän gamble grå skiälmen. Slog sönder ett fönster, föste ut hans hustru och tre döttrar , högg i dörrarna och sidst plockade sigh till öhl, dät han och aff öfwerdådighet slog mäst allt uth på gården. Och sade han giort wärre gärning, om inte han, Erich, mäd tvänne Hr Jönses drängar hade tagit hans gevär ifrån honom. Swän Stark sade detta wäll kunna vara sant och bad mycket att Kiörkioherren wille gifwa honom till. Män Kiörkioherren sade att han intet törs dät giöra, all den stund han förnummit, att Swän skall sedan unsgadt honom mäd wärre giärning: Hwilket deth mäckta bevisas kunne. Resolutio. Efter så som Ryttaren Swän Pärsson Stark, aff dänne föregående Ransaknings pröfwnad, hafwer påkastat Kiörkioherren Wÿrdige Hr. Jöns Bachelio ett groft skiällsord och dässutom föröfwat stort öfwervåld uti han huus: Altför den skull och kiände han förwärkat sitt Lÿff och all sin löösören, efter Prästerskapets Privilegier 22 .. och dät 31 Cap: R: d: 22. Hemstiällandes uti underdånighet underrätta Nåden under Högl. Kongl. Hoffrättens förklaring."
 
Bachelius, Johannes Laurentii (I11714)
 
45079 Urban Hjärne var son till kyrkoherden Erlandus Jonæ Hiärne och Christina Schmidt. Hjärne studerade först vid universitetet i Dorpat, men på grund av krig flydde han till Sverige, och började studera medicin i Uppsala 1658 där han blev lärjunge till Olof Rudbeck d.ä. och Petrus Hoffvenius, vilka han stödde i den cartesianska striden. Han var under en tid greve Claes Totts livläkare i Riga, men reste till Holland 1667. Under flera år besökte han norra Europas ledande forskningscentrum för medicin, och invaldes i Royal Society. 1670 blev han medicine doktor i Angers, Frankrike, med avhandlingen De obstructione lacteorum vasorum et glandularum mesenterii. År 1678 fann han i Medevi norr om Motala den mineralhaltiga källa han länge sökt. Medevi brunn blev under Hjärnes ledning den plats dit de förnäma kretsarna sökte sig för medicinering, rekreation och inte minst nöje. Han anlade där ett lasarett med 200 platser samt en kyrka. Hjärne adl Hjärne, Urban Ingermannus (I55288)
 
45080 Urban Hjärne, född 20 december 1641 i Nyen, Ingermanland, död 10 mars 1724, var en svensk läkare, författare och naturforskare, känd för sina insatser för att stoppa häxprocesserna i Stockholm under häxhysterin Det stora oväsendet 1668-76. Hjärne adl Hjärne, Urban Ingermannus (I55288)
 
45081 Uremi kan behandlas i första hand med läkemedel och ändrad kost. När detta inte längre är tillräckligt blir det nödvändigt med dialys, antingen i form av hemodialys (bloddialys) eller peritonealdialys (påsdialys). Den effektivaste behandlingen är njurtransplantation. Floderus, BJÖRN Matthias (I40157)
 
45082 Uremi, även kallat urinförgiftning, är ett giftigt resultat av njursjukdom. Kvävehaltiga nedbrytningsämnen utsöndras ej utan samlas i blodet. Utsöndringen av urea försämras i takt med försämringen av njurfunktionen och därmed höjs koncentrationen av urea i blodet. Bland symtomen kan vara trötthet, matleda/illamående, klåda och att man samlar på sig vätska vilket gör att man ökar i vikt. Floderus, BJÖRN Matthias (I40157)
 
45083 Urgammal ätt från grevskapet Schaumburg i Westfalen. Redan 1273 namnes Ludvig och Henrik von Post vid en köpehandling mellan grevarna av Schaumburg Gerhard och Johan å ena och klostret Marienrode å andra sidan. År 1353 var Eggerich Post archidiaconus i Oesen och Johan Post domkantor i Minden. Trenne bröder Herman, Ludvig och Johan Post nämnas i münsterska handlingar från åren 1372 och 1374. En Johan Post var 1466-01-09 bland de riddersmän, vilka förklarade stiftet Soest i Westfalen fejd. Även i Braunschweig förekomma ättemedlemmar, så t ex år 1399, då Wolter Post erhöll förläningar i Grubenhagen. Först från nedanstående Statius eller Statz von Post äro filiationerna säkra. Han ägde förutom sonen Joakim ytterligare tvenne söner, Werner, som ägde Oidendorf, vars släktgren utdog 1692 med sonsonsonen Henrik Werner von Post till Oidendorf, och Claus, som innehade Postholtz samt ett 1550 av honom uppbyggt slott i staden Lügde, ej långt från Minden, men även hans ättlingar utslocknade på manssidan i senare hälften av 1600-talet. Joakims äldre son Johan von Post, till Holthausen vid Hamem, blev stamfader för en i Tyskland möjligen ännu fortlevande gren av ätten. Hans sonson August Otto, född 1694, erhöll som kapten i kejserlig tjänst bömisk friherrlig värdighet och dennes ättling översten i Österrikisk tjänst Josef von Post, född 1803, hade med sin fru grevinnan Maria von Hardegg, född 1792, död 1866, förutom flera döttrar en son Maximilian, född 1835. Joakims yngre son, nedanstående Adolf von Post, efterlämnade förutom Wilhelm Moritz, flera söner. Av dessa avled Arnold Ludvig ogift 1676, medan Herman Lothar, till Bosfeld, Emsink och Bockholt, överste i spansk tjänst och munstersk generalmajor, död 1674 och begraven under ett ståtligt monument i Strassburg, »münster», blev gift med enda dottern till Johan von Herding och Anna von Hoen, och Georg Arnold, född 1638, död 1708, överflyttade till Danmark och blev ryttmästare i Danmark samt stamfader för en gren av ätten, som ännu fortlever i detta land. – Ätten immatrikulerades 1818-01-28 på riddarhuset i Finland under nr 55, men utdog i Finland 1355.  von Post, Statius (I102593)
 
45084 Urgammal ätt från grevskapet Schaumburg i Westfalen. Redan 1273 namnes Ludvig och Henrik von Post vid en köpehandling mellan grevarna av Schaumburg Gerhard och Johan å ena och klostret Marienrode å andra sidan. År 1353 var Eggerich Post archidiaconus i Oesen och Johan Post domkantor i Minden. Trenne bröder Herman, Ludvig och Johan Post nämnas i münsterska handlingar från åren 1372 och 1374. En Johan Post var 1466-01-09 bland de riddersmän, vilka förklarade stiftet Soest i Westfalen fejd. Även i Braunschweig förekomma ättemedlemmar, så t ex år 1399, då Wolter Post erhöll förläningar i Grubenhagen. Först från nedanstående Statius eller Statz von Post äro filiationerna säkra. Han ägde förutom sonen Joakim ytterligare tvenne söner, Werner, som ägde Oidendorf, vars släktgren utdog 1692 med sonsonsonen Henrik Werner von Post till Oidendorf, och Claus, som innehade Postholtz samt ett 1550 av honom uppbyggt slott i staden Lügde, ej långt från Minden, men även hans ättlingar utslocknade på manssidan i senare hälften av 1600-talet. Joakims äldre son Johan von Post, till Holthausen vid Hamem, blev stamfader för en i Tyskland möjligen ännu fortlevande gren av ätten. Hans sonson August Otto, född 1694, erhöll som kapten i kejserlig tjänst bömisk friherrlig värdighet och dennes ättling översten i Österrikisk tjänst Josef von Post, född 1803, hade med sin fru grevinnan Maria von Hardegg, född 1792, död 1866, förutom flera döttrar en son Maximilian, född 1835. Joakims yngre son, nedanstående Adolf von Post, efterlämnade förutom Wilhelm Moritz, flera söner. Av dessa avled Arnold Ludvig ogift 1676, medan Herman Lothar, till Bosfeld, Emsink och Bockholt, överste i spansk tjänst och munstersk generalmajor, död 1674 och begraven under ett ståtligt monument i Strassburg, »münster», blev gift med enda dottern till Johan von Herding och Anna von Hoen, och Georg Arnold, född 1638, död 1708, överflyttade till Danmark och blev ryttmästare i Danmark samt stamfader för en gren av ätten, som ännu fortlever i detta land. – Ätten immatrikulerades 1818-01-28 på riddarhuset i Finland under nr 55, men utdog i Finland 1355.  von Post, Joachim (I102545)
 
45085 Urgammal ätt från grevskapet Schaumburg i Westfalen. Redan 1273 namnes Ludvig och Henrik von Post vid en köpehandling mellan grevarna av Schaumburg Gerhard och Johan å ena och klostret Marienrode å andra sidan. År 1353 var Eggerich Post archidiaconus i Oesen och Johan Post domkantor i Minden. Trenne bröder Herman, Ludvig och Johan Post nämnas i münsterska handlingar från åren 1372 och 1374. En Johan Post var 1466-01-09 bland de riddersmän, vilka förklarade stiftet Soest i Westfalen fejd. Även i Braunschweig förekomma ättemedlemmar, så t ex år 1399, då Wolter Post erhöll förläningar i Grubenhagen. Först från nedanstående Statius eller Statz von Post äro filiationerna säkra. Han ägde förutom sonen Joakim ytterligare tvenne söner, Werner, som ägde Oidendorf, vars släktgren utdog 1692 med sonsonsonen Henrik Werner von Post till Oidendorf, och Claus, som innehade Postholtz samt ett 1550 av honom uppbyggt slott i staden Lügde, ej långt från Minden, men även hans ättlingar utslocknade på manssidan i senare hälften av 1600-talet. Joakims äldre son Johan von Post, till Holthausen vid Hamem, blev stamfader för en i Tyskland möjligen ännu fortlevande gren av ätten. Hans sonson August Otto, född 1694, erhöll som kapten i kejserlig tjänst bömisk friherrlig värdighet och dennes ättling översten i Österrikisk tjänst Josef von Post, född 1803, hade med sin fru grevinnan Maria von Hardegg, född 1792, död 1866, förutom flera döttrar en son Maximilian, född 1835. Joakims yngre son, nedanstående Adolf von Post, efterlämnade förutom Wilhelm Moritz, flera söner. Av dessa avled Arnold Ludvig ogift 1676, medan Herman Lothar, till Bosfeld, Emsink och Bockholt, överste i spansk tjänst och munstersk generalmajor, död 1674 och begraven under ett ståtligt monument i Strassburg, »münster», blev gift med enda dottern till Johan von Herding och Anna von Hoen, och Georg Arnold, född 1638, död 1708, överflyttade till Danmark och blev ryttmästare i Danmark samt stamfader för en gren av ätten, som ännu fortlever i detta land. – Ätten immatrikulerades 1818-01-28 på riddarhuset i Finland under nr 55, men utdog i Finland 1355.  von Post, Adolf (I102452)
 
45086 Urgammal ätt från grevskapet Schaumburg i Westfalen. Redan 1273 namnes Ludvig och Henrik von Post vid en köpehandling mellan grevarna av Schaumburg Gerhard och Johan å ena och klostret Marienrode å andra sidan. År 1353 var Eggerich Post archidiaconus i Oesen och Johan Post domkantor i Minden. Trenne bröder Herman, Ludvig och Johan Post nämnas i münsterska handlingar från åren 1372 och 1374. En Johan Post var 1466-01-09 bland de riddersmän, vilka förklarade stiftet Soest i Westfalen fejd. Även i Braunschweig förekomma ättemedlemmar, så t ex år 1399, då Wolter Post erhöll förläningar i Grubenhagen. Först från nedanstående Statius eller Statz von Post äro filiationerna säkra. Han ägde förutom sonen Joakim ytterligare tvenne söner, Werner, som ägde Oidendorf, vars släktgren utdog 1692 med sonsonsonen Henrik Werner von Post till Oidendorf, och Claus, som innehade Postholtz samt ett 1550 av honom uppbyggt slott i staden Lügde, ej långt från Minden, men även hans ättlingar utslocknade på manssidan i senare hälften av 1600-talet. Joakims äldre son Johan von Post, till Holthausen vid Hamem, blev stamfader för en i Tyskland möjligen ännu fortlevande gren av ätten. Hans sonson August Otto, född 1694, erhöll som kapten i kejserlig tjänst bömisk friherrlig värdighet och dennes ättling översten i Österrikisk tjänst Josef von Post, född 1803, hade med sin fru grevinnan Maria von Hardegg, född 1792, död 1866, förutom flera döttrar en son Maximilian, född 1835. Joakims yngre son, nedanstående Adolf von Post, efterlämnade förutom Wilhelm Moritz, flera söner. Av dessa avled Arnold Ludvig ogift 1676, medan Herman Lothar, till Bosfeld, Emsink och Bockholt, överste i spansk tjänst och munstersk generalmajor, död 1674 och begraven under ett ståtligt monument i Strassburg, »münster», blev gift med enda dottern till Johan von Herding och Anna von Hoen, och Georg Arnold, född 1638, död 1708, överflyttade till Danmark och blev ryttmästare i Danmark samt stamfader för en gren av ätten, som ännu fortlever i detta land. – Ätten immatrikulerades 1818-01-28 på riddarhuset i Finland under nr 55, men utdog i Finland 1355.  von Post d ä, Joachim (I102448)
 
45087 Urgammal finsk frälsesläkt Spore till Sporila, Jöns (I116655)
 
45088 Urinförgiftning Johansdotter, Olivia Augusta (I62002)
 
45089 Urinförgiftning Rånlund, Gustaf (I108965)
 
45090 Urinstämma Ehrenkrona, Samuel Carl Philip Gammal (I32810)
 
45091 Urinvägscancer Nelander, Svensson Måns (I88708)
 
45092 Urinvägsinfektion Lidman, Anna Cecilia (I76623)
 
45093 Urinvägsinfektion (njure) Fagerlin f Persson, Peter Lorentz (I38386)
 
45094 urir vid Värmlands fältjägarregemente 1848-04-21. Studentexamen i Uppsala 1849-02-13. Officersexamen 1850-06-15. Underlöjtnant vid nämnda regemente s. å. 18/9. Löjtnant därst. 1854-10-10. Kapten 1873-06-12. RSO 1874-12-01. Uggla, Paul Didrik Axel (I129137)
 
45095 Urmakare Lundin, Axel (I81531)
 
45096 Urmakare de Val (Devall), Gustaf Albin (I29723)
 
45097 urn:sbl:11818 Kruse adl Kruse, Peter (I70986)
 
45098 Urnan gravsatt Dahlberg, Axel Titus (I27964)
 
45099 Urnan gravsatt 1937-10-12 Djusholms begravningsplats Kjellberg, Carl Carlsson (I68731)
 
45100 Urnan gravsatt Djursholms Begravningsplats 1938-09-11 Leffler, ARTUR Lorens Olof Abraham (I75310)
 

      «Föregående «1 ... 898 899 900 901 902 903 904 905 906 ... 942» Nästa»